EthiopiaSwedes: Det tog två månader innan skitsnacket vände bland kollegorna…

Johan Persson fick pris i Årets bild i år, där han kom trea i den finaste svenska pressfototävlingen som finns. Han var också nominerad till Röda korsets journalistpris. Och så har han rapporterat för Sveriges mest prestigefyllda tidskrifter och tidningar såsom Svenska Dagbladet, Fokus, Rodeo och OmVärlden. Han har bevakat tjuvfiske i Senegal, oroligheter i Kongo, landgrabbing i Kenya, bönder i Sudan, nynazister, kristna miliser och popevangelister i USA, gruvbolag som utför människorättsövergrepp i Indien – och death metal-diggare i Botswana.

Martin Schibbye har en högskoleutbildning från journalistlinjen på JMK, en av de mest respekterade utbildningarna i mediesverige. Han har rapporterat för bland andra OmVärlden, Amelia och Filter om trafficking på Filippinerna, barnsoldater i Burma, transpersoner i Nepal och om barnarbete i Bangladesh.

De är alltså etablerade och kompetenta yrkesmänniskor men var det så snacket gick om dem i branschen när de greps i juli? Knappast. Istället utsattes de två för misstänkliggörande och förtal i månader av kollegor som lätt hade kunnat ta reda på hur saker ligger till. Av kollegor som borde ha sett dem som förebilder som ids och vågar göra sådant som journalistiken från början var till för och istället för att utmåla dem som klåpare och allmänt mysko.

Jag har då och då oroats för hur svenska medier skulle porträttera mig om jag hamnade i knipa ute på en frilansresa – som en “svensk medborgare” eller som en svensk journalist? Insikten om att en kompis som heter Persson och hans blonde kollega misstänkliggjorts har ju knappast bidragit till att lugna mig.

Ja, Johan är en vän till mig som jag bryr mig om och respekterar. Jag har redogjort för det i mitt förra kritiska blogginlägg “Ja vi köper gärna farliga utlandsknäck – men helst till självkostnadspris“. Det jag tycker är sorgligt är att det tycks ha varit främst journalisterna utanför branschens maktcentrum – en handfull vänner, kursare, yngre journalister, pressfrihetsorganisationer och frilansar – som brytt sig om Johan Persson och Martin Schibbye under sensommaren ända tills det var så nära rättegång att det var för sent för några politiska insatser.

Kom ihåg det, när ni nu ser alla vackra ord och fina upprop, och fråga er varför nästan alla dök upp först efter den 8-14 september när det gått över två månader. Nej det var inte vilken vecka som helst. Det var då ETC publicerade ett brev från Martin Schibbye där han skriver att de två åkt till Etiopien för att att granska Carl Bildt-relaterade Africa Oil. Och plötsligt vände det.

Jag försöker förstå varför jag fram till dess fick höra väldigt konstiga kommentarer om att “vad var det egentligen de gjorde därnere” från kollegor som borde ha research och källgranskning som en del av sin yrkesroll. Fram tills det var det som ofta efter grävjobb olika kontringar med förstorande av detaljer – som att Johan på en bild tittar på ett vapen han håller i. Utanför Etiopien.  Kan tillägga att erfarenheterna om branschförtalet delas av flera kollegor.

Jag ser tre möjliga förklaringar:

1) Dålig research. För redan i juli skrev Kerstin Lundell  på Aftonbladet kultur vad Johan och Martin skulle granska. En kollega till mig gissade att man “inte riktigt känner att man orkar sätta sig in i det där och så vill man inte bränna sig hos Carl Bildt”. “Man” är i det här fallet den  journalist som nöjer sig med att den inte känner igen namnen Schibbye och Persson, konstaterandet att de inte har ett fast jobb och som därefter slår fast att de därmed inte kan vara några “riktiga” journalister. Och som har glömt fundamenten för pressfrihet och mänskliga rättigheter. Eller att det inte finns några fasta jobb i den här branschen för journalister under 35.

2) Ointresse för några stackars afrikaner som kan ha utsatts för övergrepp. Men en utrikesminister däremot, det är en tolvtaggare! Utan svenskvinkel, inget “allmänintresse”.

3. Undermedveten avundsjuka över att andra vågar sträva mot de ideal man själv för länge sedan förträngt.

Samtidigt med att Martin Schibbyes brev kommer ut  publicerar som av en slump chefredaktörerna för Fokus, Filter och Rodeo blogginlägg där de ryter till, något som frilansar krävt ett bra tag då på hashtagen #EthiopiaSwedes. Kraftfullast – och först att sticka ut hakan – är Fokus chefredaktör Martin Ahlquist i sitt inlägg med den talande rubriken “Inget utrymme för skitsnack“. Jag citerar:

När svenska journalister fängslas för att de försöker göra sitt jobb finns inget utrymme för flathet eller otydlighet.

Det är därför jag blir heligt förbannad när jag hör antydningar om att Martin och Johan inte skulle vara ”riktiga” journalister eftersom de inte var utskickade av någon redaktion. Lika upprörande är kommentarer av typen ”de visste ju hur farligt området var” och ”Utrikesdepartementet har ju avrått från resor dit”.

Filters chefredaktör Mattias Göransson som tagit på sig ett ökande ansvar för Etiopiensvenskarna skriver följande på SVT debatt idag:

Att vända risktagandet till ett argument emot dem förutsätter antingen att man inte tänkt igenom vad man talar om, eller att man saknar hjärta. Förmodligen både och.

(…)

Numera tycks det finnas en dröm om att all journalistik ska gå att skapa bakom tangentbordet, för att sedan spridas snabbt och friktionsfritt genom det världsomspännande datornätverket.

Jag deltog igår i mitt livs första och troligen sista manifestation. Som journalist tar jag inte ställning i sakfrågor eftersom jag då inte kan rapportera om dem men min vänskap med Johan diskvalificerade mig ändå från att bevaka den här frågan professionellt från början. Jag kedjade fast mig och begärde mig solidariskt häktad några timmar vid Kronobergshäktet. Såhär såg det ut:

Jag hyser inga större illusioner om att mitt frysande i två timmar skulle påverka rättegången – men kanske har jag visat för några av skitsnackarna i branschen att jag och de andra (-typiskt nog främst frilansar/vikarier- ) som deltagit tillhör samma yrkeskategori som Johan och Martin genom guilt by association. Förhoppningsvis går det inte att avfärda samtliga oss som “inte riktiga journalister”.

Och nu dyker de upp, efter först närmare fyra månader – BBC-reportaget i Agenda som berättar hur illa det är i Ogaden och DN-kartläggningen av Africa Oil.

Om Johan Persson och Martin Schibbye döms till fängelse vid rättegången som inleds idag så hoppas jag att du som är journalist rannsakar dig själv. Frågar dig själv om du kunde ha agerat annorlunda de där första månaderna då den tysta diplomatin sägs ha pågått. Är du stolt över dig själv? Snackar du fortfarande skit?

This entry was posted in Etiopiensvenskarna, Uncategorized and tagged , . Bookmark the permalink.

16 Responses to EthiopiaSwedes: Det tog två månader innan skitsnacket vände bland kollegorna…

  1. Anonymous says:

    With a couple of exceptions, the art of investigative journalism is dead within Sweden. Social media is the only solution left. Journalists of Sweden, you should be ashamed, you are as lazy and corrupt as the political system, good thing SJ still works. http://anonopssweden.blogspot.com/

  2. Magnus says:

    Är det sant att de togs med vapen i hand? Schibbye är onekligen med i RKU som förordar att även dagens svenska regering störtas med våld samt inte förordar demokrati.

  3. Magnus says:

    Såg i några länkar engagemanget i RKU mellan 2004 och 2009. Jag lägger ingen värdering i om det är relevant eller inte eller att det försämrar hans journalistiska gärning här, bara att jag inte sympatiserar med ståndpunkten hos RKU att jag som borgerlig bör avrättas…

  4. Mats says:

    Hur tänkte du nu?

    “Jag har då och då oroats för hur svenska medier skulle porträttera mig om jag hamnade i knipa ute på en frilansresa – som en “svensk medborgare” eller som en svensk journalist?”

    Är “svenska medborgare”, d.v.s icke journalister mindre värda?
    Skämmes, ta mig fan!

    • Jag tror att du missförstår ironin för att du inte läst sidan som jag länkar till. Gör det först så förklarar jag gärna sedan om du inte förstår. Jag pratar inte här om journalister kontra icke-journalister utan om etniska svenskar kontra personer ur etniska minoriteter.

      • Mats says:

        Jag läste länken innan jag kommenterade och förstod också att du försökte ironisera.

        Det hindrar ju inte att hela ditt inlägg ovan går ut på att kräva särbehandling av just jornalister som begått lagbrott genom att åberopa pressfrihet.
        Man kan ha synpunkter (och det har jag) på Etiopiens terorristlagstiftning, men bryter man mot den får man nog kallt räkna med att man blir straffad.
        UD’s (och CB’s) hantering av ärendet är en delikat fråga och handlar sannolikt om riskbedömning i första hand.
        Eftersom rättssäkerheten i Etiopien förfaller tveksam är risken stor att ett alltför stort officiellt tryck på Etiopiska regeringen kunnat (och fortfarande kan) leda till i stort sett vad som helst för de fängslade.

        Rop på olika åtgärder är enkelt när man slipper ta ansvar för eventuella följder.

      • I linje med ditt resonemang skulle ju samtliga stater kunna förbjuda journalistisk bevakning från samtliga platser, och så borde alla respektera det? Det jag kräver i mitt inlägg är att branschen rannsakar sig själv till varför så många avfärdade Johans och Martins professionalism så länge.

  5. Väldigt kompetenta journalister med sant humanintresse. I det här fallet gick de bokstavligen över gränsen, utan tillstånd.

    • Det har de också erkänt. Men notera att flera klassiska journalistiska reportage aldrig hade exponerat orättvisar om inte gränser korsats utan tillstånd.

    • Jakob says:

      Kan folk (du) snälla sluta resonera kring Etiopien som om det vore Danmark eller Nederländerna?

      Etiopien är ett djupt odemokratiskt land som SJÄLVKLART kommer att vägra alla journalister inträde i området. Det förstår vilken barnunge som helst. Att påpeka att de har “brutit mot lagen” har noll komma noll innehåll. I Nordkorea är det emot lagen att ta in tryckt material, i Kina är det förbjudet att skriva negativt om regeringen på internet, i Syrien kan du bli torterad på grund av ditt släktskap och i Sydafrika var det förbjudet för svarta att gå i samma skola som vita.

      MEN. Det betyder inte att den demokratiska världen skall lägga sig platt och säga “jaha nej, det är klart att ni kan förtrycka era medborgare hur ni vill – varför ska vi lägga oss i?”. Journalisterna har den internationella rätten på sin sida: http://en.wikipedia.org/wiki/Human_rights

  6. Pingback: #EthiopiaSwedes: Jahaja, jo nu är alla på banan… | yasmineelrafie

  7. Pingback: 2011 blogging in review | yasmineelrafie

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s