Uppdatering: Enormt gensvar, över 9000 träffar på bloggen på drygt tre dygn. Tack twitter, facebook, reddit, Medievärlden, Aftonbladet och andra som länkat in. Tack också till forskarna som utvecklar i kommentarsfältet! Här finns en tidigare, utförlig artikel från SR international om forskningsmetodiken.
Nu ska jag dra lite fakta:
- Typinvandraren tillhör vid ankomst en urban välutbildad medelklass.
- Samtliga invandrargrupper (grupperat på region, TILLÄGG: en specificering finns i kommentarsfältet) har en högre utbildning i snitt än svenskfödda. Särskilt andelen högskoleutbildade sticker ut.
- De lägst utbildade invandrarna kommer från EU och de rika länderna.
- Trots detta får högskoleutbildade utlandsfödda män kvinnolöner.
- De flesta invandrarna från Mellanöstern och Nordafrika är inte muslimer.
- Det pågår ingen islamisering av Sverige. Åtminstone så sticker just muslimerna ut som den enda stora grupp som blir mindre religiös efter ankomst till Sverige, till skillnad från kristna och buddhister.
- Det är invandrarmän som har svårast att komma in på arbetsmarknaden, inte -kvinnor.
Däremot stämmer det att utlandsfödda mår sämre än svenskfödda, är mer trångbodda än svenskfödda och att 70 procent hyfsat nyanlända är överutbildade till sina jobb och att 10 procent skickar pengar tillbaka till ursprungslandet. Och att 14 procent av de troende muslimerna uppger sig ha blivit trakasserade.
Nope, det här är inget jag har hittat på. Jag citerar bara ur nyheten om vad som tycks vara den första forskningsstudien som på allvar tar reda på hur saker ligger till med integrationen istället för att snyta analyser ur näsan på opinions- och nyhetsplats. Stämmer siffrorna är det här integrationsdiskursiell dynamit.
Men det var väl för mycket begärt att branschen skulle plocka upp det här som dagens största nyhet i förrgår. (Kanske för att de som har mest åsikter om integration samtidigt är minst intresserade av att ta del av bevakningen från en av Sveriges tre största redaktioner som faktiskt bevakar invandringsrelaterade frågor? De övriga två finns också på Sveriges radio).
Roligare då att bråka om en tramsrapport från Timbro som varken visar att det finns diskriminering eller att det inte finns diskriminering. Lättare så. För Timbro har ju alla en åsikt om.
Underlaget i Timbros studie: 21 personer. Stockholms universitet räknar med åtminstone 3500 djupintervjuade i sin…
Liknande analyser, men utan dessa nya rön, har för övrigt bloggen Vi i Sverige publicerat i flera år, konstant hänvisande till officiell statistik. Gå in där och förkovra er, vänner, ni som i över ett decennium självspäkande tjatat om vikten av mångfaldskompetens på redaktionerna men konsekvent ignorerat det som seriöst bevakningsområde. Jag utlovar en del två i serien “minoritetsnyheter som branschen ignorerar” de kommande dagarna.
Som frilans tvekade jag att blogga om mitt specialområde, minoritetsfrågor, för att inte riskera att bli av med mina idéer/levebröd. Det var innan jag insåg att det handlar om en läpparnas bekännelse och det ändå inte går att försörja sig på de kunskaperna.
Varför bryr sig ingen om hur det faktiskt ligger till? Tell me! (Rasistiska kommentarer undanbedes, jag tänker inte bli åtalad för hets mot folkgrupp. Men i övrigt är jag uppriktigt nyfiken).
yasmineelrafie 
“Alla grupper [utlandsfödda invandrare] har en genomsnittlig högre utbildning är den infödda befolkningen.” Jag håller verkligen med dig Yas, det var en överraskning för mig. Om det stämmer. Blir nyfiken på hur dessa geografisk-härkomst-grupper ser ut och om urvalet är representativt. Anmärkningsvärt att då t ex invandrare från Asien, Afrika och Mellanöstern är i snitt högre utbildade än svenskar! Och att den muslimska tron minskar över tid i Sverige. Också mkt notabelt. Tack!
Demografin är till invandrarnas fördel. Hög utbildning är ett relativt nytt fenomen även i Sverige, samtidigt som vi har en gammal befolkning. Det krävs således inte särskilt mycket för att slå genomsnittet.
Det är oklart vad du menar med gammal befolkning – den största invandrargruppen i Sverige består ju av en hög andel lågutbildade pensionärer (sverigefinnarna) samtidigt som Sverige är ett av de länder som har den högsta utbildningsgraden i världen. Men även bortsett detta, har såklart forskarna viktat sin studie så att den blir jämförbar i olika ålderskategorier. Såhär svarade forskaren Jonas Karlsson när jag slängde iväg ett mail och frågade:
“Vi stratifierade studien i 21 strata – sju regioner (som klustrades till fyra för att göra presentationen överblickbar) och tre ålderskategorier 18-30/31-55/56-75. Dessa viktas sedan när vi säger något om populationen (men där kommer givetvis åldern på de som faktiskt ingår att spela in – den västerländska gruppens utbildning tyngs delvis ner av de många, äldre, lågutbildade arbetskraftsinvandrare vi har i Sverige) men vi kan också jämföra grupperna med varandra.”
word
Rapporten ska inte publiceras förrän i december, till skillnad från Timbros rapport som släpptes i helhet nu i veckan. Jag ser det som ett gott tecken om journalister och experter väntar med att diskutera/debattera något innan de har läst det. Just nu duger den släppta informationen bara som “talking points” och pep-talk för de som gillar nuvarande migrationspolitiken och föredrar fokus på diskriminering. Nåväl jag ser fram emot den, speciellt då analys av tillförlitligheten i att hälften av det slumpmässiga urvalet bortselekteras i ett tidigt skede, pga tackade nej till att intervjuas.
Kan du ge källhänvisning. Inte för min skull men för att jag tyckte det var bra det du skriver och när jag berättar vidare så börjar neggandet.
🙂
Länkar finns i inlägget till både SR Internationals inslag från seminariet där forskarna presenterade sin studie (http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3993&artikel=5124116) med intervju medforskare, samt länk till själva forskningsinstitutionen: (http://www.su.se/sulcis/om-oss/2.8202/2.14519/seminarium-om-utlandsfoddas-levnadsvillkor-i-sverige-1.89123). Studien tycks inte publicerad än.
Lysande Yasmine. Din text borde inte bara publiceras lyftas fram ordentligt i någon av de största tidningarna.
Tack, snälla! Medievärlden har visat intresse men annars har jag dock gett upp hoppet. Minoritetsfrågor har dock blivit allt mer av ett hobbyprojekt för mig. Jag insåg som sagt när jag försökte sälja in texter för (inte om) minoriteter som frilans att det inte är ett lukrativt område, eller något där förståelse finns om vad “grejen” är hos arbetsledare. Några få fattade, som Stockholm city, men sen lades de ju ner också. Tur för mig att jag även har sociala medier och utrikesjournalistik som specialområden, så jag lyckas behålla tak över huvudet…
Inte för att vara sån, men “kvinnolöner”? Vad exakt innebär det? Intressant och relevant i övrigt!
Tack! Flera har undrat. Menar bara följande: Enligt studien så har utrikesfödda män lägre löner än svenskfödda, ungefär lika låga som kvinnor har, oavsett om de är svenskfödda eller utlandsfödda.
Beror det då på samma anledning – annorlunda jobbvalsinriktning?
Du menar om invandrarmän väljer kvinnodominerade sämre betalda yrken? Tolkade inte artikeln så men vet ej. Mailat forskarna och frågat, vore intressant att veta!
Kan det vara för att det är så svårt/stor ansträngning att göra något åt situationen?
Bättre uppfinna en egen som ger lite mindre dåligt samvete. Och så man slipper läsa så mycket nya källor.
Hej,
Tänkte bara snabbt kommentera.
De regioner som forskarna utgick ifrån i intervjun med SR och på konferensen igår är EU15+ (dvs. EU15, Nordamerika och Oceanien); övriga Europa; Afrika & Asien; Latinamerika.
Svarsfrekvensen ligger på ungefär samma nivå som motsvarande undersökning som görs med ett representativt urval av befolkningen i Sverige. Största anledningen till att respondenter faller bort är att man inte får tag på dem, inte att de vägrat vara med.
Det stämmer att själva rapporten släpps i slutet av året, presentationen igår var preliminär. Förhoppningsvis kommer även datamaterialet att skapa forskning i många år framöver, så inte ens i december kommer alla frågor vara besvarade.
/Andrey, forskningsass i projektet.
Tack för ditt svar! Har ni någon videosändning från konferensen eller preliminära siffror upplagda på er egen hemsida? Just nu finns bara intervjun med forskaren som grundkälla. Hade ni väntat er de här rönen? Ser ni några risker i bortfallet? Om det bara beror på slumpen (ni får inte tag på folk) framför vägran ökar väl generellt validiteten? Och hur står sig en 60-procentig svarsfrekvens i förhållande till liknande studier?
Men når utvalget er tilfeldig og 60 % av de tilskrevne svarer, så kan men vel neppe slutte fra svarene til innvandrerbefolkningen generelt? Tvert imot må man vel kanskje anta at det er mer sannsynlig å få svar fra personer med høyere utdanning enn fra personer med lav utdanning? Uansett skal det bli interessant å lese rapporten, selv om innvandringen til Norge kanskje skiller seg noe fra den til Sverige.
Detta besvarar såklart forskarna bättre men: om det är så som personen som uppger sig vara forskarassistent skriver här i kommentarsfältet, att bortfallet är slumpmässigt, alltså bara beror på att man inte fått tag på respondenterna, så borde ju validiteten öka, tänker man. Om det inte är så att personer med högre utbildning är mer benägna att förekomma i telefonkatalogen eller var man nu letat.
Hej igen,
Oj många frågor. Bortfallsdiskussionen är väldigt viktig och har en hel del tekniskt i sig. Jag kan inte påstå att jag är bäst på att förklara den utan tipsar er om att kontakta någon av de “riktiga” forskarna som arbetat med studien.
http://webb.polopoly.it.su.se/pub/jsp/polopoly.jsp?d=14459
(Jonas till exempel gillar att svara på frågor.)
Tack för tipset! Slänger iväg ett mail till Jonas och kollar om jag får svar!
Pingback: Dagens länkar 2012-05-30 « claesleo
Mycket intressant.
Bra förord till Lina Ben Mhennis “Tunisian girl”, som jag just läst.
Tack! (Och tack!! 🙂
Bortfallsdiskussionen är, som Andrey säger, komplicerad och i slutänden måste vi invänta SCB:s analys då de sitter på nyckeln. Problemet med selektivt bortfall finns i alla undersökningar – och en styrka för oss är att vi faktiskt har en infödd referensgrupp och därmed kan undersöka skillnader där det finns goda registerdata, Resultaten är ännu väldigt preliminära – men redan nu väcker de många frågor och verkar motsäga många stereotyper som finns i diskussionen.
Slutligen lite om tanken med denna levnadsnivåundersökningen – den skapades för att inte vara en invandrarundersökningen då dessa (internationellt) ofta fokuserar på att kartlägga (föreställda) skillnader medan få faktiskt frågar individer om deras resurser och erfarenheter på samma vis och huvudsakligen med samma frågor som man ställer till den infödda befolkningen. Att utgå från likhet, att samma frågor är relevanta oavsett var man råkade födas, har däremot varit vår strävan.
På frågan om Norge gjordes en levnadsnivåundersökning där i andra halvan av nittiotalet. Denna fokuserade på vissa grupper vilket gör att resultaten inte är direkt överförbara till vår undersökning. Vi har dessutom i delar olika fokus. Väl värd att slänga ett öga på för den nyfikna hur som helst.
http://www.ssb.no/emner/00/02/rapp_200805/
Jonas Karlsson/ deltagit i projektet sedan starten
I vilken mån tar ni i studien hänsyn till skillnaderna i utbildningskvalité mellan olika länder?
Andra internationella studier som kontrollerat kvalitén på utbildningen i de regioner som olika invandrargrupper kommer ifrån, och inte bara utbildningens längd eller vad de kan titulera sig som, tyder på att så väl lönesättning som hur attraktiva de är på arbetsmarknaden i hög utsträckning korrelerar och kan förklaras med utbildningskvalitén.
Svarta som utbildat sig i USA får exempelvis högre lön och är mer attraktiva på arbetsmarknaden i USA än svarta som har motsvarande utbildning från Afrika.
Se exempelvis:
Butcher, K. F. “Black Immigrants in the United States: A Comparison with Native Blacks and Other Immigrants.” Industrial and Labor Relations Review, 47(2), 1994, 265-284.
Chiswick, B. R. “The Effects of Americanization on the Earnings of Foreign-Born Men.” Journal of Political Economy, 86(5), 1978, 897-921.
Terell, D. och B. Bratsberg. “School Quality and Returns to Education of U.S. Immigrants.” Economic Inquiry, 40(2), 2002, 177-198.
Hej! Intressant att se att även Svenskarnas parti hittat hit. Jag bollar din fråga vidare till Jonas. Googlade forskarna du hänvisar till och hittade denna studie som visar att samma överutbildningsfrekvens bland invandrare påvisas även i Australien:
http://core.kmi.open.ac.uk/display/68750
Den uppfattade utbildningskvaliteten borde det väl vara. Det kan ju likaväl vara så att de är mindre attraktiva för att arbetsgivare (arbetsköpare) inte litar på utländska utbildningar, som för att de faktiskt ÄR sämre.
Se forskaren Jonas Karlssons svar till detta nedan. Däremot en fotnot: bara för att man har en högskoleexamen någon annanstans ifrån än Sverige behöver den inte vara dålig, särskilt om man som den här studien pekar på tillhört en urban medelklass och haft råd med privatskola. Exempelvis irakiska läkare anses högkvalificerade den handläggare på Socialstyrelsen som jag intervjuade om detta för några år sedan (den irakiska läkarutbildningen är baserad på den brittiska utöver att flera är skickliga traumaläkare pga att de lappat ihop bomboffer under kriget). Även ryska läkare (vars utbildning jag hört bygger på den sovjetiska precis som den polska) har en utbildningsnivå som anses hålla hög kvalitet. Trots detta var det i flera år i princip omöjligt för dessa personer att komma in på arbetsmarknaden i Sverige för att Lars Leijonborg avskaffade kurserna i sjukvårdssvenska och liknande efter maktskiftet 2006. Läkare som är utbildade inom EU kan däremot börja jobba imorgon utan att kunna ett ord svenska eller skriva några prov.
Noterar att de blandar hejvilt mellan “utlandsfödd”, “invandrare” och “muslim”. Den dumma debatten som följde på Reinfeldts dumma uttalande om “etniska svenskar mitt i livet” tycks ha lagt sig som en våt filt över vårt språk. Det riskerar att underminera sådana här studier för det är helt enkelt inte trovärdigt att tala om diskriminering om man tror att Mohammed inte möter några problem alls på arbetsmarknaden bara för att han föddes i Malmö och inte i Beirut.
Hej!
Om du tittar på ursprungsartikeln så forskarna såvitt jag kan se inte alls så som du säger. Det är jag som sätter likhetstecken mellan orden invandrare och utlandsfödd eftersom det i min mening egentligen är det enda sammanhanget då användning av det flytande i-ordet faktiskt kan motiveras.
Forskarna säger inte heller mig veterligen att svenskfödde Mohammed INTE skulle ha problem eller att de ens tar ställning i en diskrimineringsdiskussion (vilket inte jag heller gör, jag vill bara att folk ska resonera utifrån fakta och inte fördomar).
Det enda forskarna beskriver är att utlandsfödde Mohammed har det svårt, eftersom denna studie fokuserar på de utlandsfödda. De säger varken bu eller bä om Malmöfödde Mohammed.
Jag tycker att det är rätt intressant att de delat upp människorna i olika typer av subgrupper där religion är en och region en annan för att kolla vad man se för mönster då (subgrupperna är såklart inte överlappande, det finns ju kristna från både Mellanöstern och Latinamerika exempelvis).
Du skrev att “invandramän” har det tuffare än “invandrarkvinnor” på arbetsmarknaden, eller hur? Om nu invandrarmän definieras som “män födda utomlands” tar det udden av studien enligt min åsikt. Det är en otymplig kategori som inte fångar in alla de människor som faktiskt berörs av den undersökta diskrimineringen.
Om vi ska undvika att kategorisera efter etnicitet, vilket förvisso är förnuftigt, måste vi hitta andra ord och begrepp som funkar. Efter Reinfeldt-jippot var det mången debattör som menade att “utrikesfödd/inrikesfödd” var de enda rimliga, men jag håller inte med. De är ännu sämre än att kategorisera efter etnicitet eftersom de är så luddiga.
Om vi ska få en klar bild av diskrimineringen i Sverige måste vi vara så konkreta som möjligt. Vad är det arbetsgivarna väljer bort? Vad är det de premierar? Kanske är det då bättre att använda kategorier som “kvinnor med hijab” eller “män med spanska namn” eller “svarta kvinnor”? Det vill säga: så konkret som möjligt.
Då undviker man den direkta kopplingen till etnicitet, men också till religion, som även det är en krånglig kategori då det är riskabelt att bedöma någons religiositet. Bara för att någon heter Mohammed behöver vederbörande inte vara muslim (eller arab, för den delen).
För övrigt har jag inga problem med ett ord som “invandrarbakgrund”. Jag tycker tvärtom att det funkar rätt bra i många sammanhang, i-ordets negativa konnotationer till trots.
Vi måste kanske återerövra i-ordet?
Jag förstår inte riktigt ditt resonemang. Om studien slår fast att män födda utomlands har högre utbildning men sämre löner än svenskfödda så fångar det ju in den gruppen, även om det kan finnas fler? Sedan kan man göra andra studier på olika typer av svenskfödda som väl är lika relevant det. Män som invandrat tjänar i nivå med kvinnor i Sverige, oavsett om dessa invandrat eller fötts här, och de har svårare att komma in på arbetsmarknaden. Det som gör denna studie intressant är att forskarna är de första som tar reda på hur fakta om invandrare på det här sättet. Eventuella analyser, strukturella problem och hur diskriminering ser ut och förebyggs är nog en senare fråga. Som forskarna själva säger är det här något som kommer att leda till ytterligare forskning en lång tid framöver. Angående ordet invandrare har inte jag heller några problem med det per se, så länge det gäller alla som vandrat in här oavsett vilket land de kom ifrån, och exkluderar alla som fötts här, oavsett var deras föräldrar vandrat in ifrån. Det kan inte heller användas som motsatsord till “svensk” eftersom man kan vara både invandrare och svensk.
Pingback: När lösa tankar ställs mot fakta | sundbergmonica
Jag har åkt mycket sjukresor till Akademiska sjukhuset och till Sahlgrenska i Göteborg. Har haft högljudda diskussioner med taxichaufförer som varit proffesorer i både det ena och andra!
Hur många har sagt att de är professor? Vad har de sagt att det är professor i? Hur har ni kommit in på ämnet professurer varje resa?
Åh, jag kan berätta för dig varför det inte finns fler som bryr sig. Därför att det inte finns ett intresse i att mosa dessa fördomar. De som har fördomarna mår “bra” av att ha dem, och vill inte få dem spräckta för något i världen. Och för dagens makthavare är en syndabock såsom invandrarna strålande, då de stjäl en hel del fokus från att många försämringar sker, men att det är medvetna politiska beslut. För dem är det otroligt bekvämt att invandrare får skulden för nedskärningar som leder till sämre skolor, sämre äldrevård, sämre grundtrygghet och så vidare. De kan helt enkelt garva hela vägen till banken, som man brukar säga.
Det finns människor här redan som är bra, tänk på det också.
Min fråga var varför nyheten inte uppmärksammades. Menar du att det skedde eftersom det finns människor här som är “bra”?
Typinvandraren, medelsvensson och Alfons Åberg sitter i en bar. Då kommer ett spöke in.
“Försvinn dumma spöke – för du finns inte!” säger Alfons. “Inte ni heller”, säger spöket.
Off topic. Men låt gå. Även obegriplig humor försvinner en plats i samhället.
Det var väl inte obegripligt.
Kunde inte svara på ditt senaste svar så jag svarar med en ny kommentar. Jag satt olägligt till och flummande ut där på slutet i mitt förra inlägg. Hann inte läsa igenom innan jag skickade.
Well…
Till kategorin utrikesfödda svenskar räknas även utlandssvenskar, t.ex. Noppes barn i Thailand och Foppas barn i USA. Till kategorin inrikesfödda svenskar räknas även Juan och Samira från Rosengård och Hammarkullen. Det är just detta, att felmarginalerna finns inbyggda i dessa så omhuldade kategorier, som jag stör mig en aning på.
Jag är rädd att vi alltid kommer att dra på oss kritik om vi börjar använda födsel innanför eller utanför Sverige som självklara utgångspunkter när vi pratar om diskriminering.
Dessutom kan jag redan nu skåda folkpartisternas och sverigedemokraternas kommande reaktion: “Jamen, det är ju så klart att de utrikesfödda har svårt att få jobb och bra löner. De har ju inte lärt sig språket än!”. Det blir alltid så. Om man inte är glasklar när man pratar om rasism så får man en smäll på fingrarna och sen talas det aldrig mer om saken igen.
Men jag måste erkänna att studien är sjukt intressant. Ska ta en närmare titt på den så fort tillfälle ges. Det är därför jag skriver så mycket om det här. 🙂 Jag hoppas verkligen att du följer upp det här nu. Om ingen annan rapporterar om det måste du göra det.
Tack för mig.
🙂 Sveriges Radio International (som jag länkar till) gör det. Det jag framför allt riktar mig mot är att så få journalister följer och creddar dem. Vilket jag tror beror på att de inte kan värdera nyheten. Sen som sagt: Jag tror aldrig att mer kunskap är fel, sedan är det upp till andra typer av studier att dra slutsatser om rasism och diskriminering. Man ska komma ihåg att inte allt handlar om ren rasism heller. Andra parametrar som klass spelar också in, liksom nätverk. Enligt etnologen Åke Daun bildar svenskar få vänskapsband efter studietiden – samtidigt som allt fler jobb tilldelas via kontakter istället för meritokratisk rekrytering. (Jag har tidigare skrivit en text om det som du kan läsa här: http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/svart-lara-kanna-svenskar). Det finns föräldrar med pakistanskt ursprung som hajat detta i England där man sett en trend med vilka som söker till Eton för att barnen ska få “rätt” vänner, läste om det för några år sen i Newsweek/Time/Financial Times/liknande.
En sak med diskriminering är ju att den ofta inte följer logiskt sammanhängande kategorier. Därför kan det vara svårt att ringa in exakt den grupp som man skulle vilja iaktta. Men om man har siffror för utlandsfödda, kan det ju säga något om situationen för den större gruppen.
http://atgardslandet.se/2011/06/03/invandring-och-arbetsloshet/
Jag tror att du har en poäng. Däremot tror jag jag inte att man ska säga att dessa första rön utgör evidens för diskriminering (det understryker ju även forskaren Jonas Karlsson från projektet här i kommentarsfältet). Däremot finns det ju olika forskningsstudier som undersökt diskriminering och fler kommer garanterat att göras på detta material när det är publicerat.
Pingback: Utrikesfödda högre utbildade än inrikesfödda | Lindenfors blogg
En sån studie har jag efterfrågat länge. Men ironiskt nog har Mmånga antirasister, liksom rasister, länge sagt att denna sorts studie är “farlig”. Som om vi kan bekämpa rasism utan fakta.
Jag har fått höra att om man undersöker religiositet, attityder, kriminalitet, utbildningsnivåer, etc hos invandrare så är det fördomsfullt o bidrar till rasism.
Äntligen kan fler kanske inse att det funkar tvärtom. Att kunskap om situationen, och ev. problem, är nödvändigt i kampen mot rasism.
Jomenprecis! Väldigt länge har debatten mot/för invandring grovt förenklat sett ut såhär:
1) Invandrarna är ett problem som vi inte kan ta hand om, därför ska vi inte ha hit dem.
2) Invandrarna är ett problem men vi måste vara medmänskliga och ta hit dem ändå.
Detta kan göra mig rätt irriterad på många av mina kollegor, kanske särskilt dem som jobbar heltid med politisk och samhällsjournalistik. (Lysande undantag finns såklart). Min kårs huvuduppdrag är att granska kritiskt, berätta hur det verkligen ligger till och punktera fördomar och föreställningar som folk tar för givna utan att grunda dem i fakta utan att för dess skull ta ställning i sakfrågan. Jag tycker att det blev särskilt tydligt i bevakningen av Sverigedemokraterna under valet 2010 – alltför stor del av journalistiken hamnade på någon sorts ytlig kritiknivå istället för att faktiskt granska partiets politik. (Senast jag fick såhär mycket gensvar på en text handlade den om just detta: http://city.se/redaktionen/2010/10/03/det-ar-dags-att-tala-fakta/). Till exempel tycker jag att det är intressant att en liten tidning som Nyheter24 gör lika mycket eller mer initierad journalistik om SD som de stora mediehusen. Ett annat exempel är när politiker lägger sina argument på nivån “du tycker inte om Zlatan” utan att slaktas av politiska kommentatorer som annars är mycket snabba att notera politiker som är okunniga eller gör svagt ifrån sig i andra debatter. Jimmie Åkesson är en mycket duktig debattör när det gäller hans favoritfråga men jag har sällan sett en kollega analysera varför de politiker som mött honom varit så dåligt pålästa.
Jag har överhuvudtaget svårt att förstå personer som säger att kunskap/forskning är dåligt. Vad ska samhällsmedborgarna annars grunda sina beslut och verklighetsbilder på. Fördomar?
Mycket riktigt är det information och kunskap man behöver, och detaljerad sådan. Jag blir otroligt irriterad när folk automatiskt ugår ifrån att allt handlar om diskriminering och rasism hela tiden när man talar om invanding/kvinno/arbets/löne frågor.
Forskning visar alltsomoftast att i ett fritt samhälle så är diskriminering nästintil obefintlig, dest mer detaljerade undersökningarna blir desto fler orsaker kan man peka ut, verkliga anledningar, inte hjärnspöken som rasist/patriarkat-anklagelser, anledningar som om man åtgärdar problematiken kring dem faktiskt ger resultat.
Hej! Du får ursäkta, men mitt jobb är att vara kritisk. Och att säga att “forskning visar alltsomoftast att diskriminering inte existerar” utan att hänvisa till en enda studie eller källa inom forskningen är tyvärr inte starka argument. Det finns en hel del studier som visar på att diskriminering finns men eftersom du började denna diskussion ligger nog den bevisbördan initialt hos dig…
Jag tycker inte man ska tappa bort medmänsklighetsaspekten ändå. Om det kommer en 60-årig man vars enda yrkeskunskaper är som odlare av tropiska frukter, är det självklart att det inte är “samhällsekonomiskt lönsamt” att ta emot just honom. Samhällsekonomiskt mest lönsamt vore förstås att ta in sånga 20-30 åringar med attraktiv utbildning som möjligt och så få av alla andra. Men nu är det inte det som avgör utan skyddsbehov och/eller anknytning och det tycker jag är bra. Poängen dyker upp i diskussionen jag har med en rasist i kommentarsfältet här: http://atgardslandet.se/2011/06/03/invandring-och-arbetsloshet/
Som journalist är det inte mitt jobb att ha en åsikt om hur vår invandringspolitik ska se ut och det är inte heller en diskussion som bör föras på den här bloggen. Däremot kritiserar jag branschen när den köper premisser som diskussioner utgår ifrån utan att först kolla om de faktiskt stämmer.
Det är så obekvämt att prata om det faktum, att diskriminering främst drabbar de som ser ut att vara tillhöra majoritetsbefolkningen i någon av de kontinenter som inte är nordamerika eller nordeuropa. Invandrare tillhörande majoritetsbefolkningen i USA, Canada, Norge eller Australien har inte så stora problem som t ex inrikesfödda med rötter i majoritetsbefolkningen i Irak, Kina eller Chile.
För att spetsa till det – det är ett problem att inte se skandinavisk ut (hur ska man skriva för att inte folk mer eller mindre avsiktligt ska misstolka????).
Jag är adopterad från Sydkorea, har ett extremt svenskklingande namn, en mycket “typisk” svensk medelklassuppväxt bakom mig och universitetsutbildning, men blir i somliga sammanhang behandlad på ett sätt som troligtvis “skandinaviska” svenskar blir. T ex dras mångfaldsaspekten gärna upp vid anställningsintervjuer, folk har tenderat att vlja att missförstå vad jag säger (de utgår ifrån att jag inte talar ren svenska) och jag utsätts ofta för de fördomar som kvinnor från Thailand och Filippiner utsätts för, t ex när man förutsätter att jag är till salu, är mer underdånig och lojal och att min man skulle ha importerat mig.
Det finns en så stor ovilja att medge att det är ett problem att inte se “nordeuropeisk” ut, oavsett HUR eller VARFÖR man kom hit. Påpekar man detta, går folk ofta ner på en individnivå och menar på att “JAG är minsann inte rasist – det är bara tomtar i (sd) och några barnsliga skinnskallar”. Jag vill mena på att det finns en strukturell rasism även bland de sk upplysta, välutbildade och politiskt korrekta och det är detta som gör det svårt att bryta. Ibland är rasismen välmenande (kvotering) men fortfarande ett uttryck för en uppdelning.
Tack för intressant läsning och mycket givande att se ett kommentarspår i vilket man inte drunknar i hat.
Tack själv för intressant läsning, och att du tagit dig tid att berätta din historia! Håller med dig om att det tyvärr ofta blivit svårt att föra en konstruktiv dialog på nätet om migration utan häcklerier och lösa åsikter.
Om det är som du säger, att folk från “rika” länder har det lättare blir den här studien extra intressant – eftersom de tillhör de invandrargrupper som har lägst utbildning. Minns en studie som jag hörde Integrationsverket citera innan de lades ner: folk med traditionellt svenska namn har lättare uppskattas vid arbetsintervjuer än folk med “utländska” namn. Så långt välkänt MEN studien visade också på en negativ bias gentemot adopterade som de inte såg någon annat än en rasistisk förklaring till. Jag har också hört från andra än du att man gärna vill visa upp adopterade som alibin, precis som att bland annat BBC utåt sett tycktes ha stor mångfald när de lyfte in programledare ur minoriteter, men att det på ledande positioner fortsatte att vara folk ur majoritetsbefolkningen. Känner också personligen igen det där med att folk nedvärderar ens språk bara pga projicerad etnicitet/invandring. Jag fick till exempel alltid fyror/vg på mina uppsatser i svenska med väldigt luddiga förklaringar om att jag saknade “det lilla extra”, eller till och med hänvisningar till att min flerspråkighet skulle vara ett hinder. Det blev dock ändring på det när jag skrev bäst i klassen på nationella provet i svenska… (Men detta fördröjde min ansökan till journalistutbildningen, som har anonymiserade inträdesprov, med flera år).
Jag tror absolut att det finns en bias/okunskap även bland delar av den så kallade “samhällseliten” (se mitt svar till Jerlerup nedan) och att det finns en fara i att inte vara medveten om sina fördomar, negativa som positiva, i en sådan position i synnerhet eftersom man bidrar till att föra dem vidare till dem man har inflytande över. Jag hade tänkt skriva om det den här veckan men nu har det blivit ett så enormt gensvar på det här blogginlägget att det får vänta till måndag.
Dina erfarenheter av reaktioner på projicerad icke-vithet blir också intressanta i ljuset av studier som Uppsala universitets Mångfaldsbarometern gjort i många år. Svenskarna i studien ser folk från exempelvis USA och Tyskland som mindre invandrare än nationella minoriteter som judar och romer som bott här i hundratals år…
Bara en liten detalj. Det är nog inte fråga om djupintervjuer i denna studie. Ett datamaterial på 3500 djupintervjuer vore näst intill ohanterbart. Läs mer om djupintervjuer här: http://en.wikipedia.org/wiki/Qualitative_marketing_research
Som jag förstår texten rör det sig om en enkätundersökning med intervjuer i hemmen. Resultaten kommer då, till skillnad från djupintervjustudier, att vara representativt för befolkningen (förutsatt att bortfallet inte är för stort och skevt).
Vad gäller den definition man använder för att urskilja personer med “invandrarbakgrund” (vilket diskuterats ovan), så verkar det som forskarna ställer en hel del frågor, och då kan det ju vara möjligt att göra analyser på flera variabler (född utomlands, föräldrars födelseland etc).
Det ska bli spännande att läsa studien när den är klar.
Tack för ditt påpekande! Nej verkar inte vara en kvalitativ studie lika mycket som kvantitativ. Visste inte att “djupintervju” bara användes om de sistnämnda. Förtydligar!
Uppgiften att det rörde sig om djupintervjuer tror jag kommer från artikeln på sr.se, om jag inte minns fel. Förmodligen ett korrekturfel eller liknande. Och inte jätteviktigt för innehållet i artikeln. Men rätt ska vara rätt. =)
Absolut! Tackar för hjälpen som sagt! Det är så här jag ser på journalistik – som ett samarbete med dem som vet bättre, som alltid kommer att finnas därute. 🙂
Om det nu var en enkätundersökning : Vad hände med dem som inte kunde läsa den alls eller inte förstod språket?
Vad jag förstår det så var det inte en enkätundersökning utan folk intervjuades i hemmet.
Hej!
Detta är fantastiskt och jag känner igen dina uppgifter eftersom jag har gjort forskning i förorterna på grund av mitt konstprojekt Satellitstaden och kommit fram med en mycket liknande porträtt. Jag forskar specifikt om relationen mellan satellit TV och teknologi och vardagslivet i Fittja.
Titta här: http://www.satellitstaden.org
och vore kul att få träffa dig och diskutera vidare och jämföra resultat.
Tack,
Isabel Löfgren
Hej!
Hur har du gjort efterforskningar? Vad har du kommit fram till?
Hej Yasmine,
Jag gjorde min forksning med deltagarna i mitt konstprojekt genom 65 korta intervjuer om satellit/TV vanor, och 10 längre intervjuer, för att utforska hur stark länken med hemlandet är via medier. Det finns många spännande resultat – mycket som stämmer med dina – t ex att minst hälften av de som kommer från mellanöstern är kristna och ganska troende – mest assyrier och syrianer. Islamisering ser inte ut som ett hot alls trots att det finns en ganska stor mosqué nära orten som jag utforskade. Sociala band i lokala samhället är mycket starka, de flesta är hyperconnected till sina hemländer och till världen med Internet och TV, men har en ganska svag länk till den övriga svenska samhället (inte så svårt att undra varför). Svenska är lingua franca, men sällan är den första språket beroende på minskad eller lite kontakt med svenskar på social nivå (utanför arbetsplatsen). Nästan alla barn är två-språkiga, om inte de talar tre eller fyra språk inkl svenska. Utbildning varierar enormt, beroende på ålder vid ankomst och kön – jag skulle inte kunna säga att en majoritet är välutbildade medelklass (och vilket medelklass begrepp har du använt? medelklass i Sverige eller i annat land?). Mest drabbade grupp när det gäller arbetslöshet är ungdomar i eftergymnasial ålder, och hög bland kvinnor med små barn. Bollibompa verkar vara väldigt bra för kulturintegration mellan barnen men att känna sig som “svensk” är en hel annan fråga, även för de som är redan födda här.
Och så vidare….
Metoden var strukturerade intervjuer baserad på 6-7 frågor, demografisk info, genom husbesök. De pratade, jag skrev. Kvalitativ samtal efter intervjun där de mest intressanta aspekter från frågorna lyftes fram eller spontan samtal där andra aspekter dök upp. Andra metoder: jag bodde i orten och hade informella samtal med personer/deltagare på gatorna, genom min arbetslokal och i tvättstugan bland kvinnor. Observation av heminredning, samt observation av hospitalitet och andra aspekter som inte direkt ingick i intervjun, men som skapade en närmare bild av personen i mitt ganska nära kontakt. ‘Etnografisk’ metod.
Dina resultat är intressanta, men någon direkt jämförbarhet är det samtidigt inte frågan om då du använder en kvalitativ metod i ett geografiskt avgränsat område med oklara urvalskriterier. Denna typ av undersökningar är ovärderliga för teoriutvecklingen men har ju sin svaghet att de med statistiska metoder inte via hypotesprövning kan generaliseras till en större population – allra minst utlandsfödda i Sverige – och man bör i mitt tycke vara mycket försiktig i att jämföra äpplen och päron på detta vis även om vi kan lära mycket av varandra.
Klassbegreppet utgår ifrån den sociala position undersökningspersonen – eller dennes föräldrar – haft via sitt yrke i hemlandet.
Bra. Grupper som så att säga “står utanför språket” försvinner annars. De är viktiga att lyfta. Oavsett bakgrund.
Många frågor och kommentarer här så låt mig kommentera några saker om undersökningsdesign och avgränsningar för ordningens skull så slipper Yasmine svara på det.
1. Det är rätt att det inte var djupintervjuer utan en survey med besöksintervjuer, alltså strukturerade intervjuer för att kartlägga individers resurser på ett så neutralt vis som möjligt. Orsaken är levnadsnivåundersökningens resursperspektiv – individens resurser i bred mening står i fokus. För att läsa mer kan man med fördel besöka levnadsnivåundersökningens hemsida (som inte är detsamma som vår undersökning men som är en förlaga i ansats och metodik och som delvis löpte parallellt med vår). Intervjun innehöll i de flesta fall över trehundrafrågor och i framtiden kommer registervariabler att adderas för ytterligare information.
2. Utlandsfödda är i vårt tycke en god definition då den fångar in ett faktum som är oomtvistligt och just genom sin bredd i kombination med det stora antalet intervjuer kan vi identifiera en mängd faktorer. Vissa utlandsfödda vill inte betraktas som invandrare – då invandringen kan uppfattas som en process och genom att fortsätta att använda den benämning låser man fast människor i den och speciellt i kombination med “svenskar” skapar den en olycklig – och i grunden ologisk- dikotomi mellan människors subjektiva upplevelse av sin identitet (samma problem behäftar begreppet etnicitet) och de begrepp som används. Denna definition använde vi långt före Reinfeldts uttalande och dessa två är således frikopplade från varandra.
3. En individs bedömning av hur god deras utbildning var är knappast en speciellt god variabel för att identifiera skillnader i utbildningskvalite om sådana finns och då undersökningen bygger på intervjuer ställdes ingen sådan fråga. Men låt mig i sammanhanget återupprepa det faktum att alla resultaten är preliminära, att vi visar på korrelationer, men att analysen ännu inte kommit igång. Materialet är tänkt att generera underlag för forskning för många forskare under många år och de kommer att uttala sig om vilka hypoteser som verkar hålla. I fallet med utbildning finns många som kan förklara dessa skillnader: Problem med transferering – inriktning eller kvalite på utbildning passar inte den svenska arbetsmarknaden/ problem med validering – kunskap eller rutiner för att validera utbildning saknas hos arbetgivare och/eller myndigheter: Diskriminering – utbildningen passar den svenska arbetsmarknaden och kan valideras men andra faktorer spelar in och minskar individens möjligheter på den svenska arbetsmarknaden: Avsaknad på andra former av kapital – språket kan vara sämre, man kan ha svagare nätverk och ytterligare teorier. Vi uttalar oss inte om vilken förklaring som är sann/delvis sann/osann i dagens läge. Det är vår och andra forskares uppgift att systematisk utarbeta hypoteser, hypotestestning och studier som kan undersöka detta – LNU-UFB är en rik källa att ösa ur men än så länge har vi inte ens börjat utan endast presenterat deskriptioner av vårt material.
Så mer, mycket mer, kommer att komma framöver.
2.
De som inte kunde förstå informationen på svenska fick även information hemskickat på det språk som de troligast kunde läsa. De som ändå inte kunde ta till sig informationen ringde man upp tillsammans med en tolk. Det bortfall som eventuellt uppkom som en följd av detta var som värst marginellt och i bästa fall icke-existerande.
Och, lite tjatig nu med alla kommentarer, i urvalet ingick personer som var utlandsfödda av utlandsfödda föräldrar som inte adopterats av i Sverige infödda föräldrar som barn och som bott i Sverige i minst fem år.
Problemet är att samhället i stort vill se invandrare som offer som skall hjälpas fram med allmosor. Om vi skulle förändra vår syn till att istället se kompetenta resurser förlorar vi självuppfyllelsen av att känna oss som goda samariter. Svenskar i allmänhet är mer intresserade av att känna sig själva som goda antirasister än att invandrare skall känna att de står på egna ben.
Frågan är om det är studien eller resultaten som är efterlängtade?
Det beror nog på vem du frågar. Men jag kan tycka att kunskap är bättre än fördomar.
Pingback: Visst blir man trött ibland? « ceciliawetzel
Hej Cecilia! Som du ser har jag inga problem att släppa fram din ping. Däremot stoppar jag ditt inlägg som bara innehåller en länk till en DN-artikel. Länkpostning är ett sätt att fylla kommentarsfältet utan att lägga fram några argument eller föra diskussionen framåt. Du är välkommen att posta länken igen om du kan knyta den till ett resonemang kring vad det är du vill ha sagt.
Tack, tack. Jag är inte speciellt bevandrad i bloggsfären. Det “viktigaste” som jag ville säga, har jag sagt i min egen bloggpost. Nu har jag ju inte 9000 läsare som du, men då jag är bara “hobby-skrivare” – så det är helt OK för min del om bara några stycken läser och funderar 😉
Reflekterar lite över ett par kommentarer om förväntningar på sämre språkfärdigheter pga av hudfärg/synligt avvikande etnicitet. Jag menar nämligen att man inte ens ska behöva ha ett “perfekt språk” för att kunna göra ett fantastiskt jobb och att det finns en slags språklig “främlingsfientlighet” (eller ska man kalla det snobbism?) i Sverige – där ett perfekt uttal är ett måste för att inte anses vara mindre intelligent, eller för att överhuvudtaget bli tagen på allvar. Jag upplever att detta gäller för de flesta språkliga “brytningar” förutom de engelskspråkiga, och kanske den tyska.
Jämfört med mina erfarenheter i andra mångkulturella platser (t.ex London och New York) tycker jag mig i Stockholm/Sverige urskilja ett särskilt obstinat behov av språklig perfektion. Dvs innehållet i det du säger värderas annorlunda (eller inte alls) om du har en utländsk klang på din svenska (de svenska dialekterna accepteras självklart). Det blir ju helt absurt när det människor har att komma med underkänns pga något som faktiskt kan kallas för “dialekt”. Dessutom är det något som många inte kan “träna bort”, även om man nu skulle vilja det. Ska människor vara “dömda” hela sina liv pga det?
Ett överdrivet fokus på uttal och språkteknik verkar även vara utbredd i skolundervisningen och denna, enligt mig galna, syn på språk kan till slut bli en stark segregerande faktor redan i skolan. Ett personligt exempel: Jag är född i Sverige av finska föräldrar, växte upp i ett s.k. getto i Eskilstuna, började lågstadiet i en finsk klass (bara det är en jättediskussion) och hade s.k. Svenska 2-undervisning (svenska som andraspråk). Bara det faktum att jag är född i sverige och fick gå i Svenska 2-undervisning är ju häpnadsväckande i sig, men hur som helst kulminerade det hela när jag skulle börja högstadiet. Min Svenska 2-lärare från mellanstadiet propsade på att jag skulle fortsätta med Svenska 2-undervisningen baserat på “min nivå” – jag vägrade och var sedan den enda i min högstadieklass som hade högsta betyg i svenska från första provet till det sista. Hur det gick till? Min analys är att skillnaden mellan de två olika typerna av undervisning var just fokus på språkteknik kontra innehåll – så fort fokus flyttades till att tolka litteratur och mer kreativt skrivande på högstadiet förändrades också mina studieresultat. Dessutom tycker jag ett extremt fokus på språkliga teknikaliteter dödar entusiasmen kring språk – det är när man använder språk som man lär sig det.
Tanken har så klart slagit mig: hur hade det gått om jag hade fortsatt med den urtrista och fördummande Svenska 2-undervisningen? Vad hade jag fått för självförtroende och trygghet i det språk som, i ärlighetens namn, självklart var mitt förstaspråk? Jag kan bara säga att många andra fortsatte med Svenska 2, tragglandes med grammatik och uttal – istället för att låta deras hjärnor fokusera på tankar, ideer, tolkningar och åsikter…
Säger samma till dig som till andra här: Tack så himla mycket för att du vill dela din historia! Jag känner igen flera parametrar i den – även i min skola “krävde” man att alla vi som hade utlandsfödda föräldrar skulle ha svenska 2. Jag utverkade en kompromiss som gick ut på att jag behöll den vanliga svenskundervisningen och fick Svenska 2 också. Jag fick femma i både svenska och svenska 2, vilket därmed höjde mitt slutbetyg (oklart om detta ens var i linje med rådande regler?!). Jag försökte ifrågasätta det hela, eftersom jag hade bäst resultat i hela klassen på nationella provet i (vanlig) svenska men fick höra att det trots detta kunde finnas språkluckor hos mig som inte upptäckts.
Jag vet inte hur många journalistkollegor jag mött som tillhör olika etniska minoriteter som precis som jag hela sin skoltid fick höra på oklara grunder att vi inte kunde skriva. Och precis som jag sökte flera av dem först in till statusyrken (jurist, ingenjör) innan de ändå vågade satsa på journalistyrket. Min gymnasielärare sade att jag saknade ett okonkret “det lilla extra” för att kunna få MVG i svenska. Som tur var delade inte de som (anonymt) rättade mitt inträdesprov till journalisthögskolan den analysen…
När det gäller språk så finns det en studie som TV4 rapporterade om för några år sedan som stödjer din uppfattning. Man lät personer med “jugoslavisk”, amerikansk, arabisk och eventuellt någon mer brytning ringa och söka jobb – resultaten blev i enlighet med dina iakttagelser. Av något skäl förväxlas brytning med bruten svenska av vissa i Sverige.
Den som tror på det här tror nog på tomten också….. Kumbaya
Det här är intressant – ska jag tolka dig som att du hellre tror dina förutfattade meningar än de forskare som faktiskt under flera års tid vetenskapligt tagit reda på hur saker faktiskt ligger till? Jag tror att det är en inställning som trots allt är i minoritet i ett samhälle som vårt – det avancerade, industrialiserade i-land vi bor i vilar ju på en trygg grund av vetenskap, forskning och tekniska landvinningar.
Problemet är knappast unikt, utan existerar inom alla forskningsområden som sammanfaller med kontroversiella frågor där etablissemanget har en tydlig agenda. Jämför med feministisk forskning, forskning om global uppvärmning, etc.
När det gäller invandring, integration och mångkultur är politikernas och mediernas agenda solklar: Invandring är jättebra och mångkultur är fantastiskt. Samtidigt finansierar staten en stor del av den akademiska forskningen, och det går inte att utesluta att ansökningar om anslag skulle avslås om forskningen inte har den rätta politiska vinkeln. Därför går det inte heller att utesluta att den enda forskning som kommer att presenteras kommer att vara sådan forskning som stöder etablissemangets agendor, och denna kan därför enkelt avfärdas som statlig propaganda.
Och därför finns det fog för att ta denna undersökning med en stor nypa salt, precis som all anna forskning inom politiskt känsliga eller kontroversiella ämnesområden. Jag förstår att många önskar sig ett slagträ som de permanent kan sänka SD med, men jag tror inte att det kommer att bli så enkelt.
Dessutom är ju just statistiska undersökningar väldigt öppna för tolkning. Det är ju inte en slump att någon myntat uttrycket “Det finns tre sorters lögn: Lögn, förbannad lögn samt statistik”. Beroende på hur man definierar saker och ting kan man få väldigt olika resultat.
Ett exempel på en sådan lek med statistik är ju hur svenska myndigheter inom arbetslöshetsstatistiken definierar begreppet “sysselsatt”: “Som sysselsatt räknas den som arbetar minst en timme i veckan”. Hur många vanliga människor tror du känner till denna definition när de läser arbetslöshetsstatistik? Inte många, skulle jag tro. Jag skulle tro att många, precis som jag innan jag fick reda på den verkliga definitionen, i sitt inre skapar sig bilden av att sysselsatta åtminstone är halvtidsanställda. Detta gör att man får en bild av att antalet arbetslösa är färre än de faktiskt är. Å andra sidan har jag hört att studerande räknas som arbetslösa, och det är ju också konstigt, fast åt andra hållet (det ger en bild av att fler är arbetslösa än som faktiskt är det).
Poängen är iaf att statistik bör tas med en nypa salt, och statistik inom politiskt känsliga ämnen måste tas med en hel skopa salt.
Över 90% av frågorna är identiska med den ordinarie levnadsnivåundersökningen – de övriga
fokuserar på frågor som den infödda befolkningen sällan har erfarenhet av som om de bott på flyktinganläggning och vilka de migrerade tillsammans med – som bedrivit forskning om levnadsförhållanden i Sverige sedan 1968, är internationellt inflytelserik med avseende på hur man bör konstruera denna typ av studier, producerat väldiga mängder forskning och kritiken om att den skulle vara politiskt vinklad har jag aldrig hört. Den frågar nästan ingenting om attityder eller tolkningar (UFB faktiskt mindre än ordinarie LNU) och vi har en infödd referensgrupp att jämföra med som deltagit i vår systerstudie.
Det är alltså ett underlag för kommande forskning och en unik möjlighet att testa hypoteser av forskare oavsett vad de tycker om invandring. Våra deskriptiva resultat är inte forskning i denna mening, ger inga orsaker till de samband vi funnit, och vår uppgift har så här långt inte varit att
forska utan ta fram ett så beprövat och neutralt forskningsunderlag som bara möjligt för framtida studier. Att de råa korrelationerna får en och annan att lyfta på ögonbrynen (om än inte så mycket för de av oss som spenderat lång tid att gå igenom resultaten från liknande studier världen över) visar att kunskapsläget är dåligt och att människor då gärna tyr sig
till anekdotiska bevis.
Statistik är inte oproblematiskt, men att utgå från att man vet sanningen utan att ha någon är i mina ögon inte bättre. Det finns ett skäl att OECD:s Pisa-undersökning (ni vet den där som kommer vart tredje år och berättar hur mycket sämre skolan blivit) ha följande som motto
“Without data, you are just another person with an opinion”
Det damp in ett mejl om inlägg sent igår kväll. Lite märkligt – då jag läste detta för flera dagar sedan. Å andra sidan – efter det som jag skrivit här, så “snurrade” min dator rent otroligt. 😉 Så det är nog bara följdriktigt – det fördröjda mejlet om inlägg.
Jag uppskattar ditt neutrala inlägg, även om språkbruket understundom är lite nutids-formellt. Gillade speciellt: “Statistik är inte oproblematiskt, men att utgå från att man vet sanningen utan att ha någon är i mina ögon inte bättre.”
Pingback: Den gyllene argumentationstråden « Den kristna humanisten
Många stora myter det slås hål på. Verkligen något alla skulle behöva läsa.