My presentation at #POLIStrust

I spoke at POLIS annual conference a few hours ago. Being old fashioned I don’t have a prezi but a ppt presentation. If you went to see Nick Davies instead – here it is: POLIS

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Facebook removes tattoos but leaves rasism and sexism online

I believe in free speach. However there are legal regulations to that, for example when it comes to inciting hatred. On top of that, having the right to say/post demeaning things about minorities does not mean you have to, specially in a community. A forum sets its own rules for acceptable behaviour and since Facebook claims wanting to do so, I wanted to see if Facebook thinks it is okay to call minorities such as jews/black/gays goatf*ckers.

I found this picture, spread recently by several facebook pages, one with 1.8 million followers, and reported it:

A picture Facebook says is okay according to their standards.

A picture Facebook says is okay according to their standards.

Facebook got back to me and told me it is okay:

Facebooks answer.

Facebooks answer.

A tweep, @fjii86, reported a group saying “All women are whores”. Same result there.

So – anything goes in the facebook community? Support groups for rapists slandering their victims for example. So why the report system in the first place? And what does it mean when posts like the ones above are kept on, while pictures of mothers breastfeeding their children, or of cancer victims that have gotten tatoos covering the scars are removed? (At least according to this fairly large facebook page, gawker and Huffington Post among others).

Picture that is claimed to have been repeatedly removed by facebook.

Picture that is claimed to have been repeatedly removed by facebook.

Posted in Uncategorized | 1 Comment

#BästaBeatrice bara början?

(Publicerade denna på Medieormen i fredags, lägger upp den här med. Kärnan är följande:  Vilka är det som ska stå bakom twitterstormen för att journalister ska nyhetsvärdera upp och tycka att deras röster ska raknas? Varför vägs en liten twitterstorm mot Behrang Miri lika tungt som en stor twitterstorm mot Beatrice Ask? Och varför är journalister inte bättre på att maktanalysera detta?)

– Det är så magiskt för det visar att vi är redo att ta det till nästa nivå, säger Jonas Hassen Khemiri till Sveriges Radio P4 Västerbotten.
Jag brukar driva tesen att en bra journalist gör bra journalistik oberoende av sina egna erfarenheter. Att män kan skriva om kvinnor. Straighta om homosexuella. Att det kanske kräver en större utmaning att sätta sig in i andras verklighet men att det går, bara man gör sitt fotarbete. Jag vill fortfarande tro det, trots att en del nyhetsvärderingar på sistone fått mig att börja vackla.
Yasmine El Rafie kommenterar framgången för Jonas Hassen Khemiris text och dess sociala medier-succé #BästaBeatrice

Hashtaggen #BästaBeatrice och Jonas Hassen Khemiris text i DN Kultur har nått enorma framgångar. Enligt Simon Sundén (@joinsimon) på analysföretaget Lissly motsvarar genomslaget på Twitter det mycket omskrivna #Nätkärlek och #Näthat.

En ensam papperstidningstext på kultursidorna får alltså ett genomslag motsvarande en hårt marknadsförd primetime-timme i Sveriges Television –  något som brukar vara svårslaget. (Och ett klart större genomslag än de två första avsnitten av Torka aldrig tårar utan handskar!)
Flera, som Andreas Mildner - har försökt analysera genomslaget för Jonas Hassen Khemiris text med förklaringar som att den är välskriven, polemisk, humoristisk och skriven av en kändis. (Även om jag tycker att beskrivningen “ett svartvitt lustmord” är förenklad).

Men låt oss leka med tanken att det också kan finnas en ytterligare dimension här. En som inte berör dig och mig. Eller ja, inte drabbar mig så länge du inte vet vad jag heter. Och som inte drabbar dig så länge du inte ser ut som Jonas Hassen Khemiri. Men den drabbar min bror. Den har drabbat mina kusiner. Och den drabbar mig eftersom den berör människor jag bryr mig om.
Jag är troligen inte den enda svensken som kan identifiera sig, även om dessa kanske inte utgör majoriteten inom just mediekåren.

Anders Mildner skriver ”kolla här, jag är en sådan här person som har dessa åsikter”.
Men tänk om kärnan är: “kolla här, jag är en sådan här person som har dessa erfarenheter“?
– En återkommande sak i reaktionerna har varit att folk känner sig mindre ensamma med sina upplevelser. Det här finns faktiskt, jag är inte galen som har känt det, säger Jonas Hassen Khemiri till P4 Västerbotten

Reva har varit uppe tidigare. Men annan rapportering har inte fått den här spridningen, dessutom har #BästaBeatrice spritts över olika twitterkluster enligt Twittercensus’ Hampus Brynolf.
Det är inte så att sådana som Jonas Hassen Khemiri (född 1978) är först med att sätta ord på denna kollektiva erfarenhet. Exempelvis Alexandra Pascalidou och Paolo Roberto har fått bana väg och ta några av de första striderna. Men tänk om mängden personer i medelklassen som delar deras erfarenheter plötsligt har blivit så stor att den är svår att negligera? Tänk om en puckel med barnen till 60-talsinvandrarna som hjälpte till att bygga folkhemmet börjat passera 30 och skapa en plattform i samhället?

Tänk om skälet till genomslaget för texten är att den fyller ett tomrum som sträcker sig bortom enbart en kritik mot att polisen jagar papperslösa.
Oivvio Polite (född 1972) och Johannes Anyuru (född 1979) som i höstas satte kött och blod på frågan om att som barn utsättas för barnlitteratur med rasistiska stereotyper är uppvuxna och har skapat karriärer här, liksom Twittergiganten Soran Ismail (född 1987) som den där kvällen på Kungsgatan talade för många med frasen “det här är mitt land också”. De har positioner som är svår att avfärda, med förankring i fluortantland.
Det var SR Metropols förankring i denna stora grupp svenskar (runt en fjärdedel har minst en utlandsfödd förälder) som möjliggjorde en av Sveriges Radios mest framgångsrika crowdsourcingar hittills, #HurKännsDet .
Metropol fick in 600 berättelser om vardagsrasism genom att klara av att anta en annan position än medieklassens.

För att uttrycka det cyniskt: tänk om Khemiris text fyller det där tomrummet, den där känslan hos många av att ÄNTLIGEN är det någon som beskriver situationen så som jag känner igen den, jag som är välutbildad Handels/KTH (nej inte JMK) -alumn. Jag som inte främst identifierar mig med en exotiserande eller välvilligt kvävande artikel av ena eller andra slaget, med debattfrågor av typen “hur mycket invandring tål Sverige” eller “har invandringen gått för långt”, utan med samhällsnormen.
Jag hatar själv att göra det politiska personligt. För jag tycker verkligen att vi journalister ska klara av vårt demokratiska uppdrag att spegla olika verkligheter, särskilt om vi jobbar med public service.

Trots det visade Intellectas Twittercensus i tisdags (som även Christian Gillinger skrivit om här) att journalisterna fortsätter att primärt följa varandra på Twitter. Eftersom Twittercensus inte tittar på listor kan man alltid hoppas att alla journalister har dolda twitterlistor där de listat de största noderna respektive kluster (när har tjuvlyssnande på andra grupper än ens egen nånsin varit lättare?) men pessimisten i mig tvivlar.
Hur kommer det sig annars att en perifer fråga som Tintinböckerna på Kulturhusets Tiotretton eller en kanske mindre perifer fråga som Uppdrag granskning om barnfattigdom  gavs motsvarade eller större mainstreammedieutrymme i vintras än Khemiris text nu trots deras mycket mindre omfattning i sociala medier samtidigt som det hänvisades just till de upprörda rösterna i sociala medier?

Å andra sidan hade justitieministern kanske inte ens mött Khemiri i SVT:s morgonsoffa utan det så mätbara folkliga stödet.
Kanske är det här bara början?

Yasmine El Rafie
twitter.com/YasmineSR

Fn tjänstledig från Sveriges Radio för ett fellowship på
POLIS/London School of Economics där hon undersöker hur mainstreamjournalister skulle kunna utnyttja sociala medier
för att bevaka frågor som berör personer utanför normen.

Posted in Uncategorized | Tagged , , , | Leave a comment

Förstahandskällor samlade om bråket på #Gräv13

Uppdatering 19 mars: Nu finns hela debatten som mp3 hos Kristianstadbladet! Man hittar den har.

Jag var inte på den aktuella debatten men jag värdesätter att lasa vad folk skriver som faktiskt narvarade. Har ar de lankar jag hittat. Eftersom alla kallkritiska principer sager att ett “witness account” ar vardefullare ju narmare det ligger i tid, forsoker jag lista kronologiskt, vilket betyder att tweets kommer forst.

BLOGGAR

Tror att Joakim Lamotte fran SVT Goteborg var forst ut att blogga om det hela, direkt efterat pa fredagkvallen.  Inlagget hittar man har: Gubbslem och genusjox

Maria Sveland, tror jag, skrev natten mot lordagen. Hittar inte datumstampel: Gubbvaldet pa Grav

14 journalister, vet inte vilka eller om alla var narvarande pa debatten, gav foljande beskrivning natten mot lordagen: Varfor attackerades Maria Sveland?

Tappas Fogelberg skrev pa lordagen: Gubbslem, surkarringar och helig vrede

Idag, mandag skriver Sofie Mirjamsdotter sahar: Min version av vad som hande i fredags

Aven Josefsson skriver idag: Svelands synpunkter ar oforenliga med kritisk journalistik

Tipsa garna om jag missat nan!

Edit: Har hittat dessa, ska lagga in vid tillfalle: https://twitter.com/johannescleris

Edit 2: Sahar sager Malene Dahlin att hon skrev pa fb sondag morgon:
“Här är det jag skrev:
Min bild av Late night Show på Gräv13: Det började med att Täppas kastade ur sig några nästintill hatiska kommentarer om att Maria Sveland tagit på sig offerkoftan och att hon är expert på att utmåla sig som offret i debatten, vilket enligt honom gagnar henne i hennes karriär. Hur han kan den dra slutsatsen efter att Sveland och hennes barn hotats till livet, fick han dessvärre ingen fråga om. Moderatorn hade en extremt passiv roll rakt igenom. Det var också Täppas som först yttrade ordet “gubbslem” och alltså inte Sofia Mirjamsdotter som till slut fick nog och reste sig upp och frågade publiken “Tycker ni att det är okej att på internationella kvinnodagen låta tre gubbslem förminska Maria Sveland?” Britt-Marie Mattson skriker att det är upprörande att Mirjamsdotter inte ens ser henne. “Du ska inte osynliggöra mig!” Men innan debatten nådde det crescendot hände följande: 
Janne Josefsson blir allt mer upprörd när han talar om journalistkåren som han tycker är så politiskt korrekta och fega att de inte vågar ställa de viktiga frågorna. Frågor som “är det okej att en fattig mamma röker?”(!) 
När Sveland säger att hon ibland väljer att “våga vägra ta debatten” för att den inte leder någon vart, förstår Janne inte någonting. Han blir alltmer upprörd och säger att “debattklimatet är duckandets klimat”. När Janne och Täppas går på och kastar allt mer skit på Sveland och förminskar hennes hotbild väljer moderatorn att -istället för att låta Sveland svara på kritiken – passa över frågorna till Aschberg. T ex “Har du blivit hotad Robban?” Han svarar att han fått bajs och könshår i brevlådan som han slängt av praktiska skäl. Hela publiken skrattar och Sveland ser allt mer obekväm ut. Robban säger “det här genusjoxet är överdrivet”. Om det verkar alla på scen vara överens om, utom Sveland. Här börjar jag känna att det är alla andra mot Sveland. Sveland blir alltmer tyst.
Men det ska bli värre:
Janne kritiserar Svelands kapitel om SCUM-manifestet och menar att det är odemokratiskt att ingen journalist kritiserat Svelands slutsatser i boken (som om han läst den…). Han tycker att det är fascistisk feminism. Någonstans här reser han sig upp, högröd i ansiktet och skriker åt publiken “Är det inte antidemokratiskt att inte ta den här debatten?” Det kokar i salen och folk blir alltmer upprörda. Vad är det som pågår?
Britt-Marie Mattsson har i jämförelse med de andra haft en lättsam, lätt road ton och tyckt att det är bra att det finns en feministisk kamp. “Alla kamper har sina ytterligheter, men samtidigt är det jävligt bra att det finns en feministisk kamp.” Där och då kände jag att det var det bästa och mest nyanserade som sagts hittills. Men senare får jag känslan av att hon känner att hon tagit Svelands parti och måste väga upp med lite kritik. Varför skulle hon annars helt plötsligt lyfta en irrelevant fråga till Sveland “varför har du en pistol runt halsen?” Sveland svarar “varför har du de där örhängena?” Ingen förstår detta plötsliga personangrepp på Svelands utseende. Kanske ville Mattson komma någonstans eller lyfta frågan om pacifism eller vapenromantik och hur det klingar med feminism och demokrati? Det kommer vi aldrig att få veta. Sveland får av naturliga skäl nog och säger “vad gör jag här?”. Efter ett tag, när Täppas slängt ur sig den ena översittarkommentaren efter den andra, tar sig Sveland för pannan (se bland mina bilder). Publiken får nog och Sofia Mirjamsdotter går upp och avbryter debatten, vilket ni kan se en del av i Expressens tv-klipp. 

Det här är min bild, och kronologin har jag inte 100% koll på. Sammanfattningsvis tycker jag att debatten var ett värdelöst arrangemang med en flat moderator. En tre-åring kunde lista ut vem som skulle sätta sig på vem och debatten borde ha anordnats därefter.”
Posted in Journalistik/sociala medier | Tagged , , , , | 5 Comments

Thank you for this @Sweden week!

Image

(This post will be updated)

So how to summarize my week as Sweden?

Monday – LOTS of questions coming in and almost no internet access until the evening, where we had some crazy discussions on Ikea meatballs with horse ingredients leading to the misconception of guinea pig riding being a Swedish national sport.

Tuesday-Wednesday. Mainly about my work, what I am doing in London for 4 weeks.

Thursday. A very interesting discussion on experiences of racial profiling in Stockholm subway, bias and racism in Sweden and elsewhere. A  storify was done by @flawlessgoatee.

Friday – #GoodSwedishThings, good things and tips about Stockholm. (Working on a Storify)

Saturday – My favourite music, live tweets on the last semi-finals for the ones competing to represent Sweden in Eurovision song contest.

Sunday – finally managed to get pics and youtube uploads working to share pictures and recommendations on brunchplaces and other great things Stockholm. I also compiled a list with the tweeps that had come up that tweet in Sweden, but not in Swedish. And got compared to Canada.

I really found it great to get to know so many of you. I wish we could stay in touch. One of my goals was to try to tell as much as I could about Sweden and Stockholm that is that city I keep returning to over and over. I think I did decently.

Don’t hesitate to tweet at me if there is something you would like me to find out or answer about Sweden.

I’ll see you around!

@yasmineelrafie

Posted in Uncategorized | Leave a comment

ibland måste man göra fel för att göra rätt

Reblogged from sofia mirjamsdotter:

Click to visit the original post
  • Click to visit the original post

Under dagens presskonferens med Johan Persson och Martin Schibbye kommenterades det såklart en hel del på Twitter. Somliga tycker att det var dumt av dem att åka dit till att börja med, andra hävdar att de ju bröt mot lagen och får skylla sig själva. En del raljerar om självgoda journalister som kräver specialbehandling för att de är journalister.

Jag kan förstå att bortskämda svenskar (bortskämda med demokrati och yttrandefrihet) som inte ägnar så mycket tid åt nyhetskonsumtion har en skev bild av vad en journalist är.

Read more… 901 more words

Apropå Ulf Malmros utspel som bisonblog (http://bisonblog.se/2012/09/malmrosgate/) och Bakjour (http://bakjour.wordpress.com/2012/09/15/flash-ulf-malmros-chockattack-pa-ethiopiaswedes/) förtjänstfullt bloggat om.
Posted in Uncategorized | Leave a comment

Abrahamsson duckar för källkritikfrågor?

Skärmdump så som det såg ut direkt efter att jag kommenterat på Abrahamssons blogg. Råkade skriva “hatar” istället för “avskyr”, ser jag nu, men det torde trots detta vara tydligt vilket citat ur blogginlägget som åsyftas.

Idag kallade den tidigare opinionsjournalisten Maria Abrahamsson journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye för “två marxister som avskyr regeringen Reinfeldt” på sin blogg. Jag tänker inte ge mig in i den uppenbara diskussionen som exempelvis Abrahamssons alliansvänner redan fört - att ens politiska hemvist är irrelevant här. Jag går inte heller in i politiska diskussioner utan enbart medierelaterade.  Därför vill jag  istället ifrågasätta hur Maria Abrahamsson så tvärsäkert kan påstå sig ha koll på Martins och Johans åsikter. De har nämligen mig veterligen inte varit ute och kampanjat politiskt för liknande åsikter. (Det enda jag överhuvudtaget hittar är att Martin för länge sedan var redaktör för tidningen Rebell, vilket vore ett guilt by association av typen “K.G Bergström var en gång i tiden med i MUF, han måste avsky socialdemokrater”). Däremot har sådana obekräftade “sanningar”, ungefär som “klappturk”, florerat i vissa kretsar på nätet. Jag gick därför in på Maria Abrahamssons blogg och frågade henne vad hon hade för källa. Såhär såg det ut. Nu finns kommentaren inte kvar, och Abrahamsson skriver på bloggen att “Och nej, jag tänker inte att publicera alla kommentarer modell argare som har förärats mig, utan behåller dom för mig själv.” Är det “argt” att sakligt idka källkritik mot en tidigare journalist?

Posted in Etiopiensvenskarna, Sociala medier, Uncategorized | 2 Comments

Nu när #EthiopiaSwedes benådats

Foto: Johan Persson

…haglar de vackra orden till pressfrihetens och journalisternas försvar. Kanske kan det då vara på sin plats att påminna en sista gång om hur det alltför länge enbart var en handfull frilansar som Martin Edström (About Ethiopiaswedes and the irresponsibility of Swedish government and press / Om EthiopiaSwedes och sveket från stat och press), Ola Wong (Branschen och politikerna svek Martin och Johan) och Erik de la Reguera (Frige Martin och Johan nu) som öppet tog ställning för Johan och Martin i branschen eller ens kallade dem journalister (inte ens en tredjeplats i Årets Bild eller tidigare nominering till journalistpris spelar tydligen nån roll när man är frilans). I fallet Dawit Isaak dröjde det år innan reaktionerna kom. Hur blir det nästa gång?

Om du har glömt detta kan du friska upp minnet genom att läsa mina blogginlägg från förra året:

“Vi köper gärna farliga utlandsknäck – men helst till självkostnadspris”

EthiopiaSwedes: Det tog två månader innan skitsnacket vände bland kollegorna…

EthiopiaSwedes: Jahaja, jo nu är alla på banan…

I övrigt gissar jag att ni gör klokare i att läsa följande blogg de närmaste veckorna om ni vill ha uppdateringar om vad som händer nu…

Posted in Etiopiensvenskarna, Uncategorized | Tagged , , | 1 Comment

"Please God. Please make it stop."

Reblogged from natasha smith:

I have been forced to leave Cairo prematurely following a horrific sexual and physical attack in Tahrir Square.

The atmosphere was one of jubilation, excitement, and happiness as I walked, accompanied by two male companions for safety along Kasr El Nil bridge. I had had an awful day, caused by problems in personal relationships, so I was so happy to be in such a wonderful environment, getting such amazing footage.

Read more… 2,142 more words

Sexual harassment in Egypt is sadly a known and well documented phenomenon. Recently the reports have increased from colleagues and others of a deliberate targeting of anyone who could be labelled a foreign spy. Let's not forget though, that this mob mentality has been a known thing during eid al-fitr and after football games for example. And let's not forget all the men and women in Egypt who disapprove of this as well. The most sad part is the comments refusing to believe, or blaming the victim. Recommended viewing: the movie Cairo 678.
Posted in Uncategorized | Leave a comment

Varför fattar så få sprängkraften i detta?!

Uppdatering: Enormt gensvar, över 9000 träffar på bloggen på drygt tre dygn. Tack twitter, facebook, reddit, Medievärlden, Aftonbladet och andra som länkat in. Tack också till forskarna som utvecklar i kommentarsfältet! Här finns en tidigare, utförlig artikel från SR international om forskningsmetodiken.

Nu ska jag dra lite fakta:

  • Typinvandraren tillhör vid ankomst en urban välutbildad medelklass.
  • Samtliga invandrargrupper (grupperat på region, TILLÄGG: en specificering finns i kommentarsfältet) har en högre utbildning i snitt än svenskfödda. Särskilt andelen högskoleutbildade sticker ut.
  • De lägst utbildade invandrarna kommer från EU och de rika länderna.
  • Trots detta får högskoleutbildade utlandsfödda män kvinnolöner.
  • De flesta invandrarna från Mellanöstern och Nordafrika är inte muslimer.
  • Det pågår ingen islamisering av Sverige. Åtminstone så sticker just muslimerna ut som den enda stora grupp som blir mindre religiös efter ankomst till Sverige, till skillnad från kristna och buddhister.
  • Det är invandrarmän som har svårast att komma in på arbetsmarknaden, inte -kvinnor.

Däremot stämmer det att utlandsfödda mår sämre än svenskfödda, är mer trångbodda än svenskfödda och att 70 procent hyfsat nyanlända är överutbildade till sina jobb och att 10 procent skickar pengar tillbaka till ursprungslandet. Och att 14 procent av de troende muslimerna uppger sig ha blivit trakasserade.

Nope, det här är inget jag har hittat på. Jag citerar bara ur nyheten om vad som tycks vara den första forskningsstudien som på allvar tar reda på hur saker ligger till med integrationen istället för att snyta analyser ur näsan på opinions- och nyhetsplats. Stämmer siffrorna är det här integrationsdiskursiell dynamit.

Men det var väl för mycket begärt att branschen skulle plocka upp det här som dagens största nyhet i förrgår. (Kanske för att de som har mest åsikter om integration samtidigt är minst intresserade av att ta del av bevakningen från en av Sveriges tre största redaktioner som faktiskt bevakar invandringsrelaterade frågor? De övriga två finns också på Sveriges radio).

Roligare då att bråka om en tramsrapport från Timbro som varken visar att det finns diskriminering eller att det inte finns diskriminering. Lättare så. För Timbro har ju alla en åsikt om.

Underlaget i Timbros studie: 21 personer. Stockholms universitet räknar med åtminstone 3500 djupintervjuade i sin

Liknande analyser, men utan dessa nya rön, har för övrigt bloggen Vi i Sverige publicerat i flera år, konstant hänvisande till officiell statistik. Gå in där och förkovra er, vänner, ni som i över ett decennium självspäkande tjatat om vikten av mångfaldskompetens på redaktionerna men konsekvent ignorerat det som seriöst bevakningsområde. Jag utlovar en del två i serien “minoritetsnyheter som branschen ignorerar” de kommande dagarna.

Som frilans tvekade jag att blogga om mitt specialområde, minoritetsfrågor, för att inte riskera att bli av med mina idéer/levebröd. Det var innan jag insåg att det handlar om en läpparnas bekännelse och det ändå inte går att försörja sig på de kunskaperna.

Varför bryr sig ingen om hur det faktiskt ligger till? Tell me! (Rasistiska kommentarer undanbedes, jag tänker inte bli åtalad för hets mot folkgrupp. Men i övrigt är jag uppriktigt nyfiken).

Posted in Journalistik/sociala medier, Minorities, Uncategorized | Tagged , , , , , , , | 83 Comments